Ja nu saknar jag min man något enormt mycket! Inte bara för att starten på dagen kunde ha varit bättre, ett barn som har ont i magen och ett barn som vaknat på helt fel sida och är arg som ett bi för ingenting, utan för att jag känner mig inte hel utan honom.
När han är borta på resor så känns det som att han tar en del av mig med sig. Det saknas något i mitt innersta när han inte är hemma. Så fort han kliver innanför dörren så brukar den känslan försvinna och hela mitt väsen drar en lättnadens suck. Jag är hel igen. Tills nästa gång han måste ge sig iväg på jobb. Det är konstigt hur man kan få så djupa känslor för en annan människa. Att jag känner så för mina barn är inte så konstigt tycker jag för de är av samma kött och blod som mig, men min man som jag inte delar några gener med… det är magiskt. Han är min ”soalmate”. Min person (som de säger i Grey’s)!
När jag pratade med honom förut så var de fortfarande i Frankrike och de planerade att inte köra hela vägen hem i natt utan de stannar och sover på något hotell. Jag tyckte att det lät som en bra idé. Hellre att de kommer hem i morgon istället för att kanske inte komma hem alls!
Jag fortsätter att längta lite till 🙂
(ja det är vår skrutt Prinsen som håller blommorna 🙂 Grodan ligger i magen och myser, vecka 26 tror jag att jag var i)