Jag önskar att jag hade en massa roliga saker att skriva om, men just nu känns det som att jag befinner mig i ett vakuum. Jag är irriterad, ledsen och uppgiven om vart annat.
Känslorna åker bergodalbana hela tiden. Jag kämpar för att inte hamna i det svarta hålet som jag så många gånger besökt tidigare. Jag vill inte må så här men jag vet inte hur jag ska ta mig ut denna hopplöshet som jag känner just nu.
Jag hade äntligen börjat blicka framåt, förlikat mig med att det var bra så här, att detta räckte. Sen kom slaget i magen, det var verkligen som ett hårt slag i magen och all luft gick ur mig. Jag tog mig upp igen och började känna mig glad och lycklig, då kom nästa slag och nu vet jag inte om jag orkar ta mig upp igen! Det gör så ont och ingen verkar förstå hur jag mår. Hur jag kämpar varje dag för att hålla mig uppe och inte sjunka ner i hålet igen.
För bara någon månad sedan mådde jag hur bra som helst och livet lekte, nu känns det som att jag aldrig kommer att få vara så lycklig igen.
Jag älskar min familj, mitt jobb, ja mitt liv men jag vill ha mer. Så mycket mer. Jag är en rastlös själ som inte kan vara nöjd. Varför är det så? Varför kan jag inte vara nöjd med det jag har? Varför måste hjärtat längta så efter något jag troligtvis aldrig kommer att få?
En dag i taget är det som gäller just nu! Något annat orkar jag inte med.
Jag jobbar, äter, tränar, sover och tar hand om barnen. Allt annat känns bara jobbigt!
