Jag läser många olika sorters bloggar och jag bloggar ju även själv men på sista tiden så har jag reagerat på en sak när jag kollat runt bland olika bloggar. Jag ställer mig frågan: Varför bloggar de?
Jag bloggar för att jag tycker om att skriva, min blogg är en sorts dagbok för mig själv och om sen andra vill läsa den så är väl det roligt. Jag bloggar inte om allt för personliga saker (det har jag en vanlig dagbok till), men försöker ändå att hålla bloggen personlig. Jag undviker att ha med mina barn på bild där hela ansiktena syns då jag anser att barnen inte själva har möjlighet att ta ställning till om de vill exponeras på internet då de fortfarande inte är så gamla. Mina barn är egna individer och det respekterar jag. Därför nämner jag dem heller aldrig vid namn. Även min man har bett om att få vara anonym på bloggen och det respekterar jag också. Var och en gör ju som de vill men detta är hur jag känner om den saken. Jag hade nog kunnat visa bebisbilder och fram till barnet är runt året, då de fortfarande inte har fått utmejslade ansiktsdrag och kännetecken.
Att man väljer att exponera sig själv i sin blogg ser jag inget fel med (ex. lättklädda bilder, personlig information om sig själv) men när man utnyttjar andra, ex sina barn eller sina ex för att få fler läsare, uppmärksamhet osv. då tycker jag att man har gått för långt och bör ta en funderare på varför man bloggar. Är det så viktigt att man har flera 1000 läsare per dag om man inte kan vara ärlig mot sig själv och mot andra?
Jag halkade in på en blogg här om dagen och blev riktigt mörkrädd. Jag tänker inte lämna ut vilken blogg det var men jag blev så ledsen över att man kan utnyttja sina barn på det sättet bara för att få lite uppmärksamhet och lite fler läsare. Om man behöver få den uppmärksamheten och bekräftelsen så få det på något annat sätt men inte genom sina egna barn. Visst det är en Mammablogg men bara för det så behöver man ju inte dela med sig om allt om sina barn på det sättet. Självklart gör alla som man själv vill men jag önskar bara att folk kunde tänka efter lite och se lite längre än sin egen näsa ibland!
Om man är orolig för sitt barn, kontakta de rätta personerna som med största sannolikhet har mer kunskap om problemet istället för att be om hjälp från vanliga inte utbildade människor i sin blogg eller på FB. Om man är arg på sitt ex, häng inte ut dem i bloggen eller på FB. Vilken nytta gör det? Att man själv får ur sig sin frustration? Det finns alltid två sidor av myntet. Sen kan man ju börja fundera på hur mycket av detta som skrivs om sina barn, ex osv är sant? Eller överdrivs det bara för att locka läsare? Varför kan man inte bara skriva som det är i sin blogg utan att försköna eller överdriva? Jag skulle vilja läsa fler ”verkliga” bloggar där de som bloggar skriver som det verkligen är! Både ris och ros.
Varför bloggar ni?
