I dag faller tårarna. Kan inte sluta.
Allt hemskt som händer i världen har blivit för övermäktigt.
Jag loggar inte in på FB längre. Jag orkar inte se bilder på döda barn. Mitt hjärta klarar inte av det.
Jag gråter för de drabbade, för mig själv som känner att jag är otillräcklig. Jag vill hjälpa men vet inte hur. Skänker pengar och hoppas att de verkligen kommer fram till de som behöver dem mest.
Det är dags att vakna upp. Det går inte att blunda längre. Vill vi verkligen gå till historien som generationen som lät det hända igen?
Det är dags att ta ställning. För mänskligheten. För allas rätt att vara trygga i sitt eget hemland och om de inte kan vara trygga där låt oss då öppna våra hjärtan och låta dem få vara trygga här. Låt oss visa att kärlek är större än hat.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
