Inläggen duggar inte tätt här på bloggen just nu men så får det vara i perioder. Särskilt när jag är djupt nere i redigeringsträsket och det är post-it lappar överallt här hemma med små anteckningar på. Fokus ligger 100% på Hemligheter små och paniken börjar komma krypandes. Så där så att man känner det lite i magen. En del av det hör nog även ihop med att texten ser ganska annorlunda ut nu från när jag skickade in den och jag har inte riktigt vant mig vid det nya men jag måste lita på förlaget och min redaktör. Förhoppningsvis så släpper tvivlet när jag får läsa igenom allting från början till slut.
Deadline är satt till den 1 december och dagarna försvinner otroligt fort just nu. Till råka på allt så vill inte texten riktigt samarbeta just nu men jag hoppas att det ska lossna efter dagens redigeringspass. Sen ska jag skriva ut och läsa igenom och se till att allt det nya hänger ihop med det gamla och att det inte blivit några knasigheter på vägen. Det borde jag väl hinna med? Jag hoppas verkligen det.
I går förmiddag började min nacke att krångla, känns som att jag fått en låsning och det beror nog på de senaste dagarnas stillasittande böjd över tangentbordet på datorn. Blir nog till att boka en tid hos min kiropraktor så han får knäcka till nacken och bäckenet igen så låsningarna försvinner. För så här går det inte att ha det.
Hoppas att ni får en underbar start på veckan. Nu försvinner jag ner bland mina karaktärer, hemligheter och den växande passionen som ibland får även mig att rodna.
Kram
Kör hårt Christina! Och glöm inte att ta små pauser i redigerandet. Dels för att hjärnan ska få vila med inte minst kroppen 🙂 Den ska hålla många år till!
Ja det är bara att kämpa på 🙂
Försöker upp och röra på mig varje timme, byta plats att sitta på osv. Att ha lilla vovven som måste ut är också bra för då får man lite tid att rensa hjärnan en stund 🙂
Kram
Ah vovvar är bra på det sättet. De tvingar ut en oavsett vad som händer 🙂 Kram