I går ringde jag min redaktör i panik. Jag fick helt enkelt inte ihop sista tredjedelen av manuset igen efter förändringarna jag gjort i de första två tredjedelarna. Alla alternativ jag hade kändes helt fel och det bara snurrade i huvudet. Jag insåg att helt enkelt att jag inte skulle klara min deadline, som var igår.
Jag tror att stressen gjorde att allt kändes så mycket värre än det var och tack o lov har jag en underbar redaktör som lyssnade på problemen jag upplevde och vi kom fram till att jag ska skicka med de olika varianterna jag har så att hon kan läsa igenom dem. Vi sköt också på deadline till den 7 december.
Efter samtalet stängde jag ner manuset. Bröt ihop och tyckte att jag var sämst på att skriva. När jag var färdig med det så plockade jag upp en ny bok att läsa och försökte att inte tänka på mitt manus. Få lite distans.
Idag känns det mycket bättre. Jag backade ett steg. Letade fram den version av manuset som jag fick tillbaka från redaktören, innan jag började att göra ändringarna som hon föreslagit, och satte mig och läste igenom det på paddan. Så att jag inte kunde gå in och pilla i det utan bara koncentrera mig på att läsa från början till slut och jag tror att jag har hittat en lösning på det jag kämpade så med igår. Vissa saker föll på plats och jag hoppas att det ska kännas lika bra när jag skriver in dessa förändringar som det gör nu.
Så mitt tips i dag är att om du kör fast och allt känns som en stor soppa och du inte vet vart du ska börja… ta ett steg tillbaka, eller till den punkt där du senast kände att de funkade.
Kram på er alla fina läsare <3
Jag är ett stort fan av att bryta ihop och sedan bita ihop. Få ur sig all förtvivlan, sorg eller ilska för att sedan slå näven i handflatan och vända på skeppet.
Du kommer att klara det och din redaktör låter jättebra som stöttar och vägleder 🙂
Ja jag brukar tillåta mig att bryta ihop en liten stund för att sedan ge mig tusan på att jag ska fixa det.
Jag är superglad över att ha fått en sådan underbar och otroligt duktig redaktör. Hon får mig att vrida och vända på allt 🙂 och finns där när det känns hopplöst och peppar.
Kram