I morse skickade jag in manuset för sista gången (jag lovar, det var sista gången nu). Har i fyra dagar korrekturläst det satta manuset och det är så fint. Jag älskar hur de designat inlagan. Det passar perfekt med omslaget.
Jag hittade lite små saker som ska korrigeras och en stor sak, det hade blivit en upprepning. Några meningar som upprepades efter varandra. Jag hoppas att detta kan åtgärdas men det borde inte bli några problem hoppas jag. Vi får se när boken kommer :-0
Tyvärr så slog tvivlet till igår. När jag läste så kunde jag bara se allt som var fel med texten, att den sög monumentalt. Jag vet ju att så inte är fallet, utan att det är en bra text annars skulle HarperCollins Nordic inte ge ut den men ändå … Jag tror att det var polletten som trillade ner att snart, snart är det dags. Då kan vem som helst läsa boken och tycka till om den. Vad kommer folk egentligen att tycka? Kommer de älska den? Hata den? Tycka att det är det sämsta som någonsin skrivits och undra hur i helskotta någon kunde ge ut den?
Ja ni hör ju, ångest och tvivel deluxe här hemma just nu.
För att mota bort lite av tvivlet har jag börjat ta itu med listan på saker som fått stå tillbaka lite den senaste tiden och nu känns det som att jag snart är i fas igen. Bla. har jag äntligen skrivit ner och mejlat mina kommentarer på Saras fina manus som jag fått äran att testläsa.
Jag har även gjort bokföringen som ska vara inne idag och börjat läsa en ny bok.
I morgon ska jag äntligen sätta mig och sy på en klänning som jag längtat efter att få påbörja och sen ska jag fortsätta läsa igenom Brutna små regler 🙂 Vill att det manuset ska vara färdig redigerat tills Hemligheter små släpps så det gäller att ligga in nu 🙂
Hur går det för er andra?
Tvivlen kommer alltid. Det är bara att bryta ihop litegrann och gå vidare. Du är så nära nu!!
Tack för alla kommentarer på mitt manus än en gång ? De gjorde mig supertaggad på redigering!
Ja de gör ju det tyvärr. Tänk om man kunde ha hoppa över tvivlen och bara ha hybris hela tiden 🙂
Jag tror faktiskt att slutresultatet kommer att bli riktigt bra. Bara jag som är så jäkla självkritisk och har en tendens att jämföra mig med andra. Något jag jobbar på att inte göra. Vi är ju alla olika ändå.
Ska svara på ditt mejl när jag har lite lugn och ro runt mig.
Kram
Så härligt att ditt manus är klart och på väg att bli bok. Förstår att tvivel alltid kommer att finnas, ”Bara en runda till…”, ”bara fixa den där formuleringen…”
Men förr eller senare är den där idén som en gång dök upp i hjärnvindlingarna flygfärdig. Du har ett förlag som tror på DIN idé – på DITT bokmanus – och som tror på DIG!!!
Så ta ett djupt andetag, luta dig tillbaka och låt din fågelunge pröva sina vingar. Jag är säker på att den kommer att flyga!
Tack fina Elisabet <3
Det var ord som jag verkligen behövde få läsa just nu!
Idag känns allt mycket bättre. Jag vet ju egentligen att den är riktigt bra. Bara det att jag är så jäkla självkritisk ibland och då blir allt nattsvart 🙂
Jag ska göra som du säger; luta mig tillbaka och lita på min lilla bok. Den kommer flyga.
Kram
Känner igen känslan, den kommer alltid någon dag efter lämning (oavsett vilken sorts text det är). Precis efter lämning är man supernöjd – ”Fy fan vad bra texten är! Jag är BÄST!”.
Dagen efter kommer tvivlen, hatet, ångesten. ”Så jäkla bra var det kanske inte …?”
Men tro mig, det är hjärnspöken. Lid dig genom ångesten (den kan man nog inte ducka), men den kommer att släppa.
Själv har jag blivit Scrivener-frälst och stoppat in alla mina tre manus i varsitt ”Project” med research och hela faderullan. Galet roligt! Och produktivt, har redan haft stor hjälp av programmet (man kan ju nästan tro att jag är sponsrad, om det ändå vore så 😉 )