Har känt mig betydligt mer stressad genom hela arbetet med bok nummer 2 än vad jag gjorde med min debutbok. Särskilt nu under de sista rundorna av redigering. Jag vågar inte riktigt lita på mitt skrivande även när mina redaktörer säger att detta manus är snäppet bättre och att de tydligt kan se att jag utvecklats som författare.
Känslan hos mig just nu är att jag skulle vilja börja om från början och skriva om allting. Inte så bra att känna så när vi är inne på sista vändan redigeringen och manuset ska sättas om en vecka 🙂 men jag kan inte hjälpa det. Jag minns när vi var här, på samma plats i processen, med Hemligheter små, då var jag så förälskad i mitt manus att det pirrade i hela kroppen när jag tänkte på att den snart skulle finnas ”på riktigt”. Nu känner jag mest att jag får ont i magen av tanken att Brutna små regler ska få möta läsarna.
Nu låter det som att jag inte tycker om mitt manus, det gör jag. Mycket.
Och jag hoppas att läsarna också kommer att göra det.
Kanske är det där i allting bottnar. Att jag vill att läsarna ska tycka om den här boken lika mycket, eller mer, som de gjort med Hemligheter små.
Att jag ställer högre krav på mig själv och mitt skrivande?
Som tur är har jag redaktörer som jag litar på och den ena av dem skickade mig ett lugnande mejl igår där hon försäkrade mig om att det här kommer bli super. Att det vi pillar med nu bara är petitesser egentligen men som hen unnar sig att peta med eftersom resten av manuset är så bra 🙂
Det är tur att förläggare och redaktörer finns, inte bara för att nagelfara våra manus men också för att ge oss de där lugnande orden när man behöver dem som mest. Jag älskar verkligen att jobba ihop med ”mina” förlagsmänniskor 🙂
Så nu sitter jag på händerna i helgen och ska inte öppna manuset tills jag får tillbaka det igen med de sista kommentarerna. Och då ska jag blunda för allt annat som kan ploppa upp i mitt huvud och bara koncentrera mig på det som min redaktör anser behöver fixas. Jag litar på hen. Särskilt nu när min egen hjärna inte verkar vilja greppa det faktum att jag skrivit ett riktigt riktigt bra manus 😉
Vad ska ni göra i helgen?
Jag kan förstå oron och pressen du känner med bok nr: 2, för det är väl en serie du också skriver?
Jag är själv där i skrivfasen av min del 2 till min debutroman *Livet blir aldrig som man tänkt* Bra att du kan beskriva hur du känner det. Det ska jag absolut komma ihåg under min skrivperiod. Vilken tur att du har redaktörer omkring dig. Lycka till 🙂
Lycka till med slutspurten, Christina!